Fy katten vad hon kör med mig!!!

Hej igen!

Ja, vad ska man säga om den här dagen då?`

Tja, på dagen tog vi det rätt så lugnt, tog ett par kortare promenader och tränade lite trix...

Matte och Jasmin tittade på ett par avsnitt av "Mannen som talar med hundar", på eftermiddagen. Matte har ju det på DVD. "Mormor köpte förresten två nya säsonger av den serien, plus första säsongen av "Hundcoachen" när hon var inne i stan idag. Matte blev jätteglad. Jag hoppas inte hon får ännu fler konstiga idéer av det här nu bara...

Fast "Hundcoachen" är faktiskt ganska bra, det brukar jag också titta på ibland.

Ibland är det skönt att bara ta det lugnt också...
Men nu ikväll blev matte så där jobbig igen...!
Vi var på fotbollsplanen och lekte, och så helt plötsigt tog matte min älskade boll, sa åt mig att sitta och stanna kvar, och började köra bort ifrån mig! Jag försökte följa efter, men då sa hon bara åt mig att sitta kvar! Men jag ger ju mig inte i första taget, så jag försökte igen, och igen och IGEN! Men matte gav sig inte heller... Till slut gav jag upp och satt kvar, och efter en stund så släppte matte bollen på marken, och jag sprang och tog den. :) Jag hörde matte mumla någonting Ida, assistenten alltså, i stil med "Egentligen ska hon kunna vänta tills man säger att hon får ta den." och "Det får vi träna på, sånt måste hon kunna när hon blir servicehund." De (matte och Ida) sa något om att vi skulle fortsätta imorgon. Aja, vi får väl se hur det blir med den saken, jag menar, jag tycker inte jag ska behöva ta mer nu!

Men jag fick i alla fall mycket beröm när jag väl lydde, och beröm är ju alltid kul att få... Och vet ni vad jag gjorde ikväll? När matte kastade boll hämtade jag den och lade den i knäet på henne en gång! Duktigt av mig va?! :D

När vi kom hem igen sa matte att jag skulle sitta kvar utanför ytterdörren tills hon sa att jag fick komma in. Nej, jag skojar inte! Det är sant. Men jag gick ju naturligtvis inte med på det. Där går gränsen liksom. Men varje gång jag gick in så körde matte ut mig i korridoren igen. Så till sist gjorde jag som hon sa, och det lönade sig faktiskt! På bilden ovan knaprar jag på en godisbit jag fick när jag kom in.

På filmen ser ni hur jag duktigt sitter och väntar på mattes "Varsågod".

Nu är klockan jättemycket, IGEN! Jag har ju sagt åt matte att hon måste skriva fortare...!

Aja, god natt allihop! Vi hörs.

Lucy